Då var det lunchdags och jag tänkte få i mig lite av gårdagens fisksoppa. Men så råkar jag hamna på Aftonbladet.se och läser att 12-åringen i Borås erkänner att han försökte våldta en 19-åring. Erkännandet är förstås bra, men det faktum att något gick så snett att han försökte våldta är så skrämmande att det vänder sig i magen på mig. Jag kan inte låta bli att fundera över vad som gick så fel, eller har gått så fel. Man talar om pojkstreck, vilket man (jag) tror är vad en 12-åring sysslar med. Tack gode gud att han inte lyckades fullborda den. Trots att allt uppenbarligen inte är som det borde vara, så hade en utförd våldtäkt förmodligen fördubblat svårigheterna i livet för både honom och tjejen.

Och ja våldtäkt är fruktansvärt horibelt oavsett ålder, antal och möjliga bakgrundshistorier. Men det är oundvikligt att i minnet gå tillbaka till den tid då man var 12 år. Mellanstadie, ryska posten och Barbie-dockor som togs fram när ingen annan såg. Jag tyckte att jag var stor, de andra också förmodligen. I efterhand är verkligheten en helt annan.

Små. 12 år. Tolv.