Jaha hörrni, veckorna går och det är helg igen. Det är konstigt hur veckorna flyger iväg utan att man upplever att man gör annat än att plugga. Men det är väl så sant som det är sagt. Ikväll kommer Jenny och Emily hit och det är dags att säga hej då till Emily som beger sig till värmen nästa helg och förväntas vara borta i 5 månader. Lyckost!

Min syster där borta i staun är nu gravid i vecka 23 och hon uppdaterar tacksamt med bilder vecka för vecka. Det känns konstigt och lite ledsamt att inte vara där när det är så mycket som händer. Samtidigt är det ju såhär det fungerar och ingenting man kan "flytta" hem för.  Jag har inte riktigt kunnat hålla shoppingfingrarna i styr, utan köpt två små saker till bebisen, men nu ska jag ge mig. Titta vad fin den lilla magen är!

Yes, yes, yes!! Uppsatsen var bra och jag har nu mina 30hp. Jag är så otroligt nöjd över att det gick så bra, det har ju minst sagt gått lite upp och ner och jag har varit osäker. Men nu kan jag helt och hållet fokusera på b-kursen. Ibland är livet riktigt, riktigt bra.

Jag återkommer 2 veckor senare och förväntar mig inte att jag ska ha några läsare kvar. Men jag skriver ändå. Det händer litegrann i mitt liv trots att livet ser ut som det brukar göra. Jag fick lön och csn idag till exempel. Den ekonomiska krisen har varit närvarande under de senaste två månaderna (trots att jag haft ca. 100 kronor på kontot i en månads tid så har jag aldrig förut yppat ordet kris. Jag anser inte att det är kris så länge man lever, mår bra, får mat i magen och har människor man tycker om). I eftermiddag ska kylskåpet fyllas. När sådana saker är den största glädjen, då ska man vara glad. Det innebär att jag inte kräver för mycket, jag är nöjd som precis så som läget är. Trots att ekonomin oroat mig i dessa månader har jag ändå varit nöjd och glad (oftast). Jag kräver inte för mycket alltså. Visst drömmer jag om utlandsresor, shoppingdagar, middag ute, en bil, dvd-boxar och en ny dator. Men jag kräver det inte. Det är bara stilla drömmar som gör vardagen lite mer innehållsrik. Jag är nöjd så.
Den så kallade ekonomiska krisen börjar förhoppningsvis suddas ut nu. Tror jag.

Men så är ju inte pengar allt här i livet. Även om en tyngd lättat från mina axlar idag. Skolan till exempel. Jag var så naiv att jag trodde att socialantropologi B skulle vara ungefär lika slapp som a-kursen. Lediga tisdagar och fredagar, 4 timmars föreläsning i veckan och en dag till gruppdiskussion samt 1 hemtenta i slutet på månaden. Naiv. Jag tror att jag börjat förstå hur mycket det här kommer kräva av mig. Jag har exempelvis suttit sedan sju imorse och pluggat trots att ingenting står på schemat. Längre lär det bli. Istället för den där hemtentan varje månad har vi nu en "halvtenta" varje vecka (inlämning måndagar, helgen skrotad), en gruppdiskussion med tillhörande uppgift, böcker, artiklar, föreläsningar och seminarium. Det är inte soc.antr A, däremot B.

Jag klagar egentligen inte. Lägger jag den tid en normal svensson gör (7-16 mån-fre +lör) så är det inte några som helst konstigheter och jag gillar ju att ha fullt upp med viktigheter. Men jag har blivit bortskämd med sköna veckor. Det är där skon klämmer och jag måste inse de fakto att det kräver mer än vad jag är van vid - trots att a-kursen var långt ifrån en dans på rosor. (Fast nu i efterhand känns det så). Som sagt. Skulle någon nu läsa och tänka: "det där är ju ingenting", så har jag full förståelse för det. Det tycker egentligen inte jag heller, men det tar ett litet tag att vänja sig.

Som en paus i städningen tänkte jag här varmt rekommendera er att läsa en bok! I julklapp fick jag nämligen John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. Jag hade önskat mig den lagom till att den kom ut som film. Men vad gör väl det. Ni kanske redan har sett filmen. Men vad gör väl det.

När jag öppnat klappen på julafton, nöjd, mycket glad och tacksam över att Elin köper det jag tycker är absolut roligast att få; just böcker, utrbrister hon:

"Alltså, tycker du verkligen om sånt där? Det är ju en vampyrbok!"

App, app, app som min käre far skulle sagt. Det här är ingen vanlig vampyrbok, det är en fantastisk "vampyrbok" som berättar historien om en helt vanlig stockholmsförort. Den berättar om helt vanliga människor, om kärlek, hat, sorg och glädje. Och vampyrer.

Tänk inte tanken; "äh, jag läser inte vampyrböcker"
För det tror jag visst att du gör. Jag tror absolut att du läser Låt den rätte komma in.
En grymt spännande, skrämmande och överraskande bok!

Det är en bra dag idag! Jag gick upp kvart i nio, åt en bra frukost och satte igång med uppsatsen. Jag tänkte klarare idag än på många dagar och känner mig jäkligt tillfreds med vad jag hittills gjort. Jag känner att jag åtminstone fått lite struktur på det hela och lättare kommer kunna fortsätta.

Solen skiner och blåsten verkar ha upphört. Yes! Det innebär en skön promenad mellan uppsatsplugg och städning.
Jag har precis smaskat i mig en liten lunch, bestående av god kornsmörgås med philadelphia, mixade salladsblad och soltorkad tomat, en kopp fläder-te och ett äpple, så nu är jag redo att ta tag i det sista pluggandet för dagen. Efter det blir det som sagt en skön promenad med musik i hörlurarna och sen blir det städning, för ikväll kommer Michellin hem igen och då måste det ju förstås se någorlunda trevligt ut efter min framfart och noll-disciplin här under veckan. Jag har verkligen inte orkat med någonting annat än jobb (när det var jobbtid alltså), uppsatsen och umgänge. Så trots min petighet har jag faktiskt inte orkat bry mig under veckan. Visserligen skulle väl folk garva om jag sa att det är stökigt här, men nu ska jag städa oavsett om det är stökigt eller inte. Och jag längtar tills ikväll när det doftar flott rengöringsmedel här hemma. Det är livet det!

Nej, för farao. Nu får jag fortsätta!

Ännu en dag har gått. Den där effektiva förmiddagen som så ofta brukar göra att jag känner mig trygg inför allt jag vill och bör hinna med, har idag lyst med sin frånvaro. Jag får väl lov att skylla på min oförmåga att stiga upp imorse, men det var någonting mer. Jag satte mig ju faktiskt med uppsatsen "redan" vid halv elva iallafall, men ändå kändes inte någon effektivitet av.

Jag har försökt traggla idag, jag satt mellan 10.30 och 16.00 med promenad och snabblunch som undantag, men det ville sig inte riktigt. Det kallas svacka har jag fått för mig - studiesvacka. Jag är ganska van vid dem. Oftast håller svackorna bara i sig en dag i taget, kommer ibland med korta mellanrum, ibland tar det lång tid mellan dem. De kanske inte ens kan kallas svackor heller för den delen.
Iallafall, jag har läst en del, skrivit ut och dissekerat uppsatsen, flätat samman igen och försökt hitta nya vägar att gå. Man kan säkerligen inte räkna med att få flera sidor ren uppsats skriven varje dag. Det behöver förmodligen inte heller innebära att man varit ineffektiv eller att man haft en svacka. Jag ger mig!

Nu har det iallafall legat nere ett tag. Jag tänkte börjat städa, men drar ut på det ännu en dag. Orkar inte. De många växterna som jag så duktigt skött om under väldigt lång tid har börjat sloka. Jag förstår inte varför och framförallt inte varför så många av dem ger upp samtidigt. Kanske tål de inte värmen från elementen. Det får iallafall bli prio 2,3 eller 4 när pengarna kommer (om lång tid), köpa nya växter till alla fönster alltså.

Imorgon åker jag till Linköping, hoppas att bibliotekarien inte skickat tillbaka böckerna jag beställt från andra bibliotek runt om i Sverige och som anlände i Linköping för två veckor sen. Därefter åker jag tillbaka hem och på bussen ögnar jag igenom böckerna innan jag kommer hem och börjar plugga. På kvällen ska jag tvätta.

Men nu ska jag inte tänka på dagen som varit, inte på den som komma skall. Nu ska jag göra världens godaste kycklingsallad som jag varit sugen på i flera veckor.

Lyssna på den lilla, lilla tjejen. Konstigt - men fint.

Goddag! Dagen började väldigt trött. Jag snoozade i 1 timme och 45 minuter (!!!!!) jag tror aldrig att det har hänt förut, jag brukar gå upp direkt, även om det inte alltid är särskilt roligt. Jag hade satt klockan på halv nio och dessutom lagt den långt bort för att jag kände på mig att det skulle bli jobbigt att stiga upp idag. Inte hjälpte det. Jag har ett väldigt svagt minne av att jag drog med mig täcket, hämtade telefonen och slängde mig i sängen igen. Inte klokt!

Nu har jag trots allt varit uppe ett par timmar och försökt komma igång med pluggandet. Det går väldigt segt idag. Därför tänkte jag ta på mig varma kläder och ta en skön vinterpromenad, rensa huvudet och sen komma hem redo för en eftermiddag med uppsatsen.
Så får det bli!

Igår spenderade jag kvällen hemma hos Rebecca, Martin och Cornelis. Det skulle inte bli så sent och jag hade planerat att låta kvällen gå framför tv:n och Wallander - Innan frosten. Men när man har roligt blir det inte alltid som man har tänkt sig. Jag var väl hemma vid 01.
Ikväll tror jag dock med bestämdhet att det får bli en filmkväll, slappt liggande i Sveriges skönaste fåtölj. Om inget roligare dyker upp förstås, det kan man ju aldrig veta!

Helgen är här och min något hattiga arbetsvecka är avklarad. Det var så skönt att komma till jobbet igen, träffa alla härliga jobbarkompisar som jag tillåter mig att kalla dem trots att jag ju inte på något vis är anställd.

Nu sitter jag dock med min uppsats igen. Den har legat nere i, låt oss säga två veckor och det är inte alldeles enkelt att veta var man ska fortsätta och hur. Den ånga jag fick upp till slut för dessa veckor sedan, måste jag ju nu lyckas få upp igen. Håll tummarna!

Nyårsafton blev  mycket trevlig och lugn. Jag fick i mig lite bål, två glas vin till maten och ett glas skumpa, alldeles lagom eftersom jag fick leva med glädjen att slippa bakfylla. Trots den relativt nyktra tillställningen kom jag inte hem förrän halv fem på morgonen, vilket ju förklarar hur trevligt det var!

Jag ville mest meddela att jag lever och jag hoppas att ni gör detsamma. Gott dessutom!