Sitter på jobbet och väntar på att få gå till mitt tillfälliga hem. Kvällen blev rörig med jobb som egentligen borde göras på dagen, en himla massa samtal till folk som inte vill prata och förstås samtal till chefer som sedan länge gått hem till sitt bo. I ärlighetens namn längtar jag bara hem till min egen lägenhet just nu. Men på torsdag så!



Jag har haft ett par väldigt effektiva dagar. Lite väl mycket stress och press egentligen, men så länge det inte sker året om så fungerar det. Jag gick till biblioteket tidigt imorse och satt där och pluggade tills jag började jobba 14.30, med en liten rast innehållande vaniljlatte och... tro det eller ej, plugg! Tentan känns just nu långt bort, iallafall den godkända tentan, men jag kämpar på.

På fredag blir man hela 22 år och födelsedagen förväntas bli väldigt lugn. Jag hoppas dock en trevlig lördag tillsammans med tjejerna hemma i raggarstan Motala.

Idag har jag (eller VI, alla som jobbar otryggt här) fått ett pissigt besked som innebär 60 varsel. Långtidsvikariat är bara att glömma den närmaste tiden, och vem vet, kanske kan man glömma allt. Det känns jättetråkigt, men ÄNNU tråkigare för dem som redan sitter på ett långvik (som de trodde de skulle få behålla) eller de som är nyanställda.