Ja vad säger man.. bloggstopp nästa kanske? Det där med roliga, spännande inlägg är bara att drömma om just nu. Vad gör jag? Jo, har ägnat hela veckan på jouren med uppsats och lite annat jobb. Har varit trevligt och givande, men jag känner lite panik över uppsatsen just nu. Upp och ner ni vet! Ska försöka komma vidare och ur leran imorgon.

Eftermiddagen har jag dock spenderat tillsammans med Michelle, Jennifer och Linda. Först lunch på stan och sen kaffe och pladder hos Jennifer. Ibland måste man ju försöka tänka på annat än uppsats! Skulle i och för sig åkt och storhandlat vilka varit planerna hela veckan. Orken tröt och det känns inte som någon större förlust just nu.

Förresten, jag har ett nytt låttips idag. Jag vet att man i regel inte orkar lyssna på andras låttips, men jag gör er en tjänst genom att lägga upp den. Promise!


I natt när jag låg och slöglodde på Hype, ett förövrigt ganska trevligt svt-program, så hittade jag något nytt och faktiskt ganska häftigt. Joel Alme heter han och kan helt ärligt tänkas bli en ny emmzy-idol. Jag bara älskar soundet, lyssna du också!


Gårdagen blev solig precis som jag hoppats. Skönt! Idag är regnet tillbaka igen och med det också mörkret. Har inte varit utanför dörren ännu utan bara pysslat här hemma. Badrummet är skrubbat och köket likaså, nu står en äppelpaj i ugnen och jag ska väl så småningom dra på mig varma kläder och ta en promenad trots det trista vädret.

Först väntar dock några kapitel ur Sommardöden av Mons Kallentoft, mycket bra!

Imorgon väntar allvaret igen och jag ska lyckas med en hel del denna vecka var det tänkt. Vad som ska göras imorgon har jag klart för mig, men schemat för övriga veckan väntar jag med att engagera mig i tills den börjar. Nu är det slapp som gäller!




Äntligen kom solen! Jag hoppas att den bestämmer sig för att vara kvar åtminstone imorgon också. Höstlördagar med sol gillar vi.

Hos tandläkaren gick det kalas (hur kalas det nu kan gå), inga hål alltså!

Nu har jag faktiskt bestämt mig för att släppa uppsatsen för dagen, nu ska jag bara försöka ta det lugnt. Lättare sagt än gjort med tanke på stressen som gör sig påmind likt ett flipperspel i magen, men väl värt ett försök!

Ha en skön helg!




Idag blev det uppstigning tidigare än vanligt och mörkret höll i sig länge denna fredagsmorgon. Jag sitter nu på biblioteket i Linköping och insåg att de är så givmilda att man får internet på köpet när man har med sig sin laptop. Inte på alla bibliotek det är så! Ja, detta är både positivt och negativt för mig. Positivt för att detta kan användas till arbetet, negativt för att jag riskerar att hamna på diverse onödiga platser, som denna exempelvis!

Jaja, anledningen till att jag befinner mig i Lkpg är att jag igår tilldelades en tandläkartid här idag. Har tydligen gått ett helt år sedan senaste undersökningen. Jag är rädd! Ska vara där 13.00 och måste ju vara effektiv fram tills dess.

Bristen på pengar innebär att helgen blir lugn, får försöka ta igen det hela nästa helg!

Glöm inte att rösta på Mariette i idol ikväll. Jag kan ju åtminstone låtsas att jag kan styra er som läser :P


... Ja, något fint väder har det inte varit på länge nu. Sol och kall höst, tack!
Dagen har spenderats på jouren då vi hade sopplunch för en rad inbjudna kontakter. Jag stod i köket och öste upp soppa och hann inte säga mycket mer till gästerna än hej, välkommen och varsågod. Men trevligt är det alltid med sådana initiativ!

När jag kom hem lagade jag en mycket god och enkel fisksoppa. Lite klumpigt att skriva soppa på matlistan samma dag som det vankades sopplunch på jouren kan tyckas. Jag kom inte på detta förrän jag kom hem, men då var fisken redan tinad och den smakade gott iallafall!

Imorgon är det dags för studier på biblioteket. Jag måste ju se till att komma igång nu och jag är ingen hemma-pluggis, det finns ju så mycket annat viktigt att göra hemma, hmpf..

Det jobbiga är att det enda skrivna ordet jag kan tänka på just nu är suget efter att påbörja en bok. Varje gång jag börjar läsa en ny, tänker jag på hur otroligt gärna jag skulle vilja skriva en själv. Igår kunde jag inte ens somna för att jag låg och tänkte på min egen framtida deckare (för jag misstänker att det blir en sådan).
Jag vågar inte påbörja en, detta eftersom jag känner på mig att jag inte kommer kunna koncentrera mig på någonting annat om jag väl börjar. Nej, jag längtar efter en lång varm sommar i en liten stuga på västkusten, där jag bara kan koncentrera mig på min bok. Läskigt pirrande tanke - läskigt långt bort. Eller?


Jag är ett stort fan av Maggan Graaf och följer hennes blogg slaviskt. Nu misstänker jag att hennes mamma Linda Bergling kommer med nästa måste-ha-bok; Min himmelske konung och jag, en självbiografi som jag bara kan gissa innehåller massa spännande historier. Det är ju ingen hemlighet att hennes dotter (eller döttrar?) gått igenom både det ena och det andra genom livet och på så vis också hon. Det är heller ingen hemlighet att jag fascineras, fångas och berörs av människors självupplevda berättelser. Det är något spännande, något häftigt med just det.


Jag sitter här och lyssnar på coola Caroline af Ugglas. Man kan ju inte göra annat än att älska henne och hennes ibland helt flängda men oftast härligt fina texter.

Vaknade klockan sex av den mest groteska mensvärken på länge. Puh! Jag hade satt klockan på halv 7 och skulle sätta fart med pluggandet så snart som möjligt.
--> 2 timmar och ett varmt bad, varmt vatten i flaska, vetekudde, tabletter, te-drickande och ett jäkla härjande för att inte bryta ut i ett vrålskrik senare hade magens kramper lättat något.

Jag har absolut inte varit en duktig skol-tös idag. Jag gjorde några tappra försök, skrev några meningar, letade upp lite böcker, skrev ett schema och skrev några meningar igen. Men inte mer än så. Det låter som att jag har sådana här dagar varje dag, men det har jag faktiskt inte. Det är bara det att jag oftast skriver dessa plugg-inlägg under frustration. När allt går som på räls glömmer jag liksom bort bloggen. Jag ska skärpa mig!


Det har varit en härlig dag, detta trots det grymt tråkiga vädret. I mitt huvud ska ALLA helger innebära sol, annars blir jag lite smått butter, men det hela får vägas upp av mysiga ting.

Det började med en långfrukost och tidning, tvätten tvättades och sedan blev det fika och mys tillsammans med Michelle, Jenny och Nova. För ett par timmar sedan kom vi hem igen och har ätit middag.

Om en stund kommer Emily och Jenny hit för litet drinkintag och trevligt umgänge!


Dagarna går och bloggen faller i glömska. Fredag IGEN. Usch vad jag ogillar att vara så tidsfixerad, men det är otäckt hur snabbt tiden går. Jag vet bara inte riktigt hur och om det är möjligt att känna sig tillfreds med det faktum att tiden går snabbare än man hinner förstå och därmed också använda sig av det på ett bra sätt. Tips på det mottages tacksamt!

Förkylningen har inte försvunnit, snarare tvärtom. Jag har ingen feber, är fullt kapabel att göra det som måste göras, men tänker att jag nog borde försöka slappa bort det. Jag har hosta som inte är av denna värld och kan förstås inte göra annat än tänka smått på den jävla svininfluensan. Det är väl inte särskilt troligt egentligen eftersom jag har slemhosta (ursäktar!) och svininfluensan betyder torrhosta har jag hört, jag har inte hög feber och andra influensasymtom. Men så kan man inte låta bli att läsa artiklar som säger; 50-årig man dog av svininfluensa, i en veckas tid hade han haft hosta.

Jaha, var det så lite som krävdes plötsligt?

Jag blir inte klok på svininfluensan och rapporterna kring den, inte heller blir jag klok på om man bör vaccineras eller inte eller om man bör inse och agera efter det faktum att man kanske drabbas INNAN man ens får möjlighet att vaccinera sig.

Ja, och så en liten släng hypokondri på det. Ni vet. Idag har jag iallafall smörjt in något jävulusiskt starkt naturmedel på bröstkorg och hals var tredje timme innehållande bland annat eukalyptusolja och typ 37 andra oljor, och jag märker hur det lättar hostan och öppnar luftvägarna åtminstone lite mer. Halleluja!

Nu:
Promenad
Middag
Idol (Mariette sitter säkert idag.. annars...)


Jaha.. Här sitter man igen, med böcker och papper i högar framför sig. Jag har varit uppe någon timme nu, men herregud så segt det var imorse!

Med uppsatsen går det framåt. Jag hade ett otroligt peppande och härligt samtal med min handledare igår. 2 timmar tog det och det gav mig en och annan tankeställare gällande min framtid. Inte fullt så läskigt som det låter.

Om ett par timmar ska jag åka till jouren och vara med på ett besök med ett gäng läkarstudenter och efteråt ska jag göra en intervju. Jag är fortfarande jäkligt krasslig, igår kändes det som om förkylningen var på bättringsvägen men när jag vaknade imorse var det lika illa som i helgen. Det blir i regel bättre under dagen och en och annan kopp te, men någon träning blir det inte tal om. Skit. Måste däremot hem till Jennifer och lämna busskortet, så det får åtminstone bli en promenad därifrån sen.

När jag inte är allergisk längre

så ska jag ha en sån här!

Ja just det..


Längesen nu. Jag har spenderat min tid med lite annat kan man säga. Bland annat har jag varit i Karlskrona och haft det mysigt med familj och vänner, vilket var toppen.

Jag har påbörjat arbetet med uppsatsen för fullt och är på kvinnojouren nästan varje dag. Jag är med på det mesta de gör, så som samtal med kvinnor, samverkansmöten och föredrag, vilket är otroligt kul, spännande och mycket givande. Dessa delar kan jag på olika sätt använda i min uppsats, men ger mig också möjlighet att få mer kunskap om arbetet som sådant, vilket jag är mycket glad över att få lära mig.

I onsdags åkte jag, Michelle, Jenny och Linda till Ullared och hade en heldag där. Tanken var julklappar, vilket det också blev. Men mest glad är jag över att vi helt plötsligt står framför sofföverdrag (jag har hatat våra soffor med sina benvita, opassande överdrag). De vi hittade kostade en tredjedel av butikspriset och passar väldigt mycket bättre på sofforna. Nu känns det som om vi har nya soffor och att det finns något under tänker man inte ens på längre. Halleluja.

 

Dessutom har jag åkt på jordens förkylning. Det kan säkert vara 1000 gånger värre än såhär, det betvivlar jag inte. Men man är inte kaxig när förkylningen sitter i bihålor och öron. Halsen har jag också ont i och näsan är täppt ena stunden - andra rinner den. Men va fanken, sånt får man väl tåla.

Det är tidig söndagsmorgon. Ingen vila här inte, nu ska jag sätta mig och transkribera en intervju jag gjorde förra veckan. Den är 1 timme lång så jag misstänker att jag får sitta här ett antal timmar nu.

Huvudvärken har varit konstant idag. Trots det har jag lyckats göra allt som stod på att-göra-listan för dagen.
  • Jag har varit på biblioteket och pluggat.
  • Packat
  • Slagit in presenter
  • Lagat middag
  • Hämtat ut biljetter
  • Rensat ut bilder och dokument från datorn (puh!)
  • Lyckats få bort huvudvärken efter första koppen kaffe 19.00 (borde kommit på orsaken tidigare)
Ja, ingen vidare intressant lista alltså.



Imorgon åker jag en sväng till Karlskrona. Funderar redan på hur i hela världen jag ska få tiden att räcka till. Jag måste helt enkelt inse att jag inte kommer hinna göra allt jag önskar (som vanligt). Det är bara att gilla läget, släppa det dåliga samvetet och göra det som hinns med. Under tiden ska jag åtminstone försöka slappna av litegrann och mysa med familjen.

Idag är det fem månader sedan jag vaknade med ett nervöst ryck klockan fyra på morgonen och pratade med en mycket trött - men lycklig nybliven mamma. Det är nästan två månader sedan jag sist kramade liten, fin och glad systerson Noah och jag längtar så enormt mycket efter att få mysa med honom imorgon igen.




Ja, såhär ser det alltså ut i min lilla boning idag. Jag trivs - tro det eller ej. Det känns härligt att göra något nytt och spännande. Det är aldrig enkelt att sätta igång, veta var man ska börja, hur man ska formulera sig och vad som är relevant. Men det är spännande också!

Nu är det dags för lunch. Kylskåpet är förvisso nyligen fyllt, men lunchmöjligheterna var inte sådär jättemånga. Det får bli en liten grönsakstallrik med avocadoröra med citron och svartpeppar. Till det morot, oliver och broccoli. Wow vilken pangis! haha






Allvaret har börjat. Det är uppsatsdag nummer 1 och här sitter jag och skriver en blogg och ska snart gå till tvättstugan och hämta tvätten jag hängde dit runt 8 imorse. Katastrof! Vad håller jag på med? Blogga, tvätta?

Njae, det är inte helt lätt att sätta igång med uppsatsen på riktigt. Men nog har jag börjat alltid. I ett dokument finns nu nerpräntat en rad kategorier som jag ska ta mig igenom under dessa veckor; kvinnojourens roll, arbetet med kvinnan, kvinnojourens relation till rättsväsendet och andra aktörer. Tja, dessa är huvudrubrikerna. Än så länge alltså.

Nu ska jag göra mig en kopp kaffe och fortsätta rada upp liknande kategorier med dess underrubriker, sedan ska jag ta högen med böcker och systematiskt gå igenom dem för att ta reda på hur de kan komma till användning inom respektive kategori.

Det blir en lång dag. Bye bye bloggen, bye bye tvättstugan. Hej kaffe!

Wow vilken födelsedag jag fick igår. Nu är man 23 år och det känns för tillfället okej ;P
Morgonen började med att Michelle fixat god frukost med ballonger, blommor och presenter. Jag fick ett armband från Snö of Sweden som jag hoppats på sedan jag såg det på Arlanda på väg till Turkiet. Det är så fint, som på bilden nedan men i brunt! Efter frukosten blev det en sväng på stan där den egna födelsedagspresenten blev lite kläder till kvällen och denna fina murgröna på båge som ju är så tjusig.



På kvällen kom mina fina vänner och vi hade lite galej här hemma. Bland annat hade vi musiktävling och tipspromenad och det var så rackarns trevligt. Med sig hade de också finfina presenter. Bland annat grymt fina väggljusstakar med blockljus!


 



Bra och behaglig fredag. Handling och städning avklarad, nu är det bara middag och planering av morgondagens festligheter kvar. Nu däremot sitter jag i skön-fåtöljen och slappar.

Öppnade just mailen för första gången idag (!!!) och blev totalt överlycklig. Den 10-sidiga uppsatsplanen jag slitit med i en vecka nu var tydligen i toppklass. Jag blir så jäkla glad. Jag kan ju!

Imorgon är det tydligen någon som fyller år. Lite onödigt tycker jag, men det är väl bara att gilla läget. Trots att jag tycker att det känns lite väl magstarkt att bli 23 så glädjer jag mig åt att ha lite galej här imorgon kväll och att för en gångs skull få brev på posten (råkade se 2 kuvert när posten kom idag, hihi) Av handstilarna att döma var ett från mormor och Stybbe och ett från mamma (och övriga familjen gissar jag).

Nu ska jag läsa bloggar och slappa, sedan ska de förberedas inför musiktävlingar och annat trevligt!

...ja, en sådan är jag idag! Äckligt ord, krass verklighet.

Egentligen vill jag gömma mig under täcket, hyra 20 barnfilmer (otecknade), rulla ner persiennerna (som inte finns) och ligga där i mörkret och tycka synd om mig själv.

Äh, så långt kan jag ju inte gå. Istället tar jag en promenad till stan, lunchar med Michelle, Jenny och Jennifer. Efteråt promenerar jag hem, pluggar någon timme, drar på mig träningskläder och sticker iväg på ett step-pass. Det låter lite vettigare va? Ja, så får det bli!



Igår satt jag och funderade på ålder och fick för mig att jag fyller 25 nästa år. När jag insåg att det är två år dit och inte ett så blev jag så lättad att jag ville göra bakåtkullebyttor över hela lägenheten. Åldersnoja på g alltså. Läskigt!



Pluggandet går framåt jag ska inte säga annat. Trots det känns det lite läskigt som om man jobbar och jobbar men inte riktigt vet om det kommer ge något resultat. Jag tänker ibland att planerna bara är inbillat genomförbara. Men, jag håller skenet uppe och jobbar på, håller mig till positivt tänkande och ser fram emot uppsatsarbetet med skräckblandad förtjusning.


Helgen har varit otroligt lugn och skön. Mycket slappt i soffan, en sväng på stan, goda middagar och söndagen spenderades ute på landet hos Martin, Rebecca och Cornelis. Supermysigt!

Nu har jag jobbat ett par timmar och anser att det är dags för en promenad. Utanför fönstret är det gråare än vanligt, men lite mysigt att dra på sig ett gäng behagliga kläder, grova dojor och traska rakt in i skogen. Höst alltså!

När jag kommer tillbaka är det disk och tvätt som står på listan innan jag tar upp skolböckerna igen.

Vi hörs!

Jag gick upp tidigt imorse (det är ju fortfarande tidigt för att vara söndag), detta eftersom plugga plugga plugga just nu är det största som händer i mitt liv. Det kanske inte låter särskilt stimulerande och under några veckor har det verkligen inte känts så heller.

Jag har varit så förjordat trött på lärare som slänger ut stora jäkla uppgifter 2-3 gånger i veckan, uppgifter som kräver bokade möten inom 2 dagar med människor som har fullt upp hela tiden. Jag har varit trött på lärare som tror att allt är möjligt och att elever inte behöver vara lediga någon gång. Trött på lärare som efter dessa tjugotalet färdiga uppgifter berättar att uppgifterna inte spelar någon som helst roll för betyget, utan bara har syftat till att kunna föra diskussioner under föreläsningarna.

Jaha, jo, jag tycker det är trevligt att plugga. Jag vill självklart kunna vara delaktig i diskussionerna och jag hade absolut inte skitit i dessa uppgifter även om jag hade vetat att de inte var betygsgrundande. Däremot hade jag nog kunnat släppa kraven litegrann och inte behövt känna att de handlade om liv eller död. Motivationen hade nog inte varit på noll och jag hade kunnat låta bli att göra de uppgifter som kändes som att bestiga Mount Evererst eftersom jag samtidigt hade två stora uppgifter till att hålla på med.

Ja, ni fattar grejen.

MEN.. Så här är det. Idag när jag satte mig med min uppsatsplan klockan 7 på morgonen så hände något. Det gick framåt, jag skrev saker som jag verkligen kände att jag kunde stå för. Jag känner att jag har alla förutsättningar på min sida när det gäller att göra en riktigt trevlig uppsats... och sist men inte minst, jag längtar efter att få sätta igång med min uppsats, följa ett eget schema och förhoppningsvis känna att jag gjort något viktigt, intressant och stimulerande.

Jag är medveten om att arbetet för att få fram en bra uppsats är hårt. Jag kommer säkert gråta, skrika och sparka många gånger, bete mig som en 3-åring och vilja ge upp. Det är den verklighet som följer med ett relativt omfattande arbete, men jag vet också att ämnet jag valt passar mig, att jag kommer kunna stå för det och att det mellan skriken också kommer finnas beslutsamhet, tillfredställelse och ett jävlar anamma...

...och visst är det härligt?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0